Historien om Von Fersen vid Gällsjön
Det har spekulerats i om det funnits en adelsman, Von Fersen, bosatt på Ramdalsnäset i Gällsjön. Här kommer en trolig förklaring kring detta. Forskare är Nils Asklund, Mellerud.
Redan i min barndom fick jag höra att det bott en adlig man vid Gällsjön. Ett näs som sträcker sig väst till syd i Gällsjön från Tisselskogs socken. Mitt i sjön mötas tre socknar, Tisselskog, Ödskölt och Dalskog.
Då jag för några år sedan pensionerades, fick jag tid att forska. Det första spåret var i ett exemplar av Dalsländsk Hembygd nr. 26 årgång 1977. Där skriver Ivan Johansson, Kroken, Ödskölt följande: "Finns det ättlingar till greve von Fersen i Ödsköltsbygden". Vidare läser jag Hanna Karlssons bok "Ränslidens stugor och folk". Det har berättats om Gällsjönäset (Ramdalsnäset), att i början av 1700-talet, lär ha kommit en adelsman från Stockholm därifrån han var tvungen att fly. Det sades att han vandrade omkring i skogarna i Dalsland och hamnade på Näset som han bröt upp och odlade. Samt att han gifte sig med en kvinna från trakten. De fingo flera barn, och det lär finnas många ättlingar på Dal.
Nästa spår får jag i August Bondessons bok "Historiegubbar på Dal". Där berättar avskedade soldaten Glader i Högsbyn, att hans mormor kallades Ferse-Malin, och var sondotter till von Fersen, gubben på Näset. Även Matilda Johansson säger i en intervju att hennes farfars far var "von Fars på Näset", invandrad från Ryssland i början av 1700-talet.
Nu hade jag fått lite kött på benen. Och mer fick jag när jag läste Vedbo härads dombok. 1724 vill Malin Mårtensdotter i Ramdalen och hennes måg, avskedade dragonen Johan Cubliske, bisitta hennes arvejord 1/3 i 1/4 i 1 i Ramdalen. Ur samma dombok 1732 säljer Malin i Ramdalen. Men hennes dotter Anna Persdotter och mannen Johan Koblitsky får behålla torpet Ramdalsnäset. Johan Koblitsky är gift med Anna Persdotter, dotter till soldaten Per Andersson och Malin Mårtensdotter i Ramdalen. Per död 1712 och Malin 1734. Annas syster Karin dömes till döden 1717 för barnamord. Det enklaste sättet var nu att söka i den Fersiska släkten, då adeln är väl dokumenterad i Sverige. Närmast var i så fall översten Hans von Fersen, chef för Upplands ståndsdragoner, född i Reval 1683, död i Stockholm 1736. Han blev utnämnd till generalmajor efter försvaret av Eda skans i Värmland 1716 - 1719. Han var farfar till Axel von Fersen dy. vilken blev lynchad 1810 i Stockholm. Men en syster till Hans var bosatt i Dalsland, nämligen Charlotta som var gift med överste Wolmar von Scheiding, ägare till Nordkärr i Holm och Svankila i Skållerud. Kunde Koblitsky vara en rysk krigsfånge eller en soldat som flytt kriget och gömt sig i Tisselskogs skogstrakter. En viktig uppgift var att den 28 dec. 1754 gifter sig drängen Per Johansson i Lundebo, Dalskog med hemmadottern Maria Hansdotter. De får den 12 okt. 1755 en dotter, Malin (Ferse-Malin) som föds i Rörnäs i Dalskog. Per Johanssons far måste heta Johan i förnamn (enligt patrinymikom Johansson, Johansdotter). Per , född 1727, är alltså son till denne Johan med det utländska namnet. Det har tydligen varit svårt för prästerskapet att stava till Koblitsky, det förekommer med både K och C.
Nu gällde det att leta i krigsarkivet på Upplands ståndsdragoner. Då visar det sig att vid generalmönstringen 20 nov. 1713 inläser högborne översten Hans von Fersen, 26 årige polske medborgaren Johan Koblitsky, som är läs och skrivkunnig, att tjänstgöra som Nr. 45 i Upplands ståndsdragoner, på rekommendation av landshövdingen Cederhielm i Skaraborgs län. Vid generalmönstringen 15 maj 1718 vid Eda skans är Johan uppflyttad till Nr. 13 i kapten Petter Bahrs 5 kompani. Johan saknar kappa, rem i musköten, är blesserad i armen efter strider i Norge samt förfrusit tårna. Och befunnits taga avsked. Han har en häst av gamla stammen som är 10 år med svart färg och en liten stjärna.
Här har vi alltså vår Fersen på Näset. Det var kanske lättare att kalla sig så här i de dalsländska skogarna där det var dåligt med kommunikationer och medier. Och folket i bygden inte brydde sig. Hur Johan hamnade i Ramdalen kan man nästan förstå. På den tiden (1700-talet) var vattenvägarna det naturliga färdsättet, från västra Värmland till Dalsland var ju sjösystemet (numera Dalslands kanal) det enklaste och rakaste Töcksfors - Köpmanebro. Att han stannade på ett smultronställe som Ramdalen vid västra stranden av sjön Råvarpen var ju inte så konstigt. Johan och Annas barn: Maria 1723, Per 1726, Johan, Anders, Anna 1730, Börta 1731, Karin 1732, Ingeborg 1733 och Malin 10/6 1737. Hustrun Anna död den 13 feb. 1770, 69 år gammal. Båda är begravda i Ödskölt fast dom bodde i Tisselskog. Detta har sin förklaring i restiden, vägförhållande och avstånd.
Under min 4-åriga forskning fick jag mängder med tips och uppslag. Bland annat så skulle Fersen på Näset ha mördat någon i Stockholm och sedan levt i skogarna här nere, samt hämtat mat och pengar hos militären vid Ödskölts moar. Men detta var ju omöjligt då detta militärläger kom till ca. 100 år senare.
Författat av Nils Asklund, Mellerud