Main menu:


 

Fakta om Dalskog

På gamla Dalskog Webb hittar du fakta om Dalskog. Det kan vara svårt att hitta, men rotar du runt kan du hitta en hel del.

Sök på sidan

Kategorier

augusti 2017
M T O T F L S
« Maj    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Länklista

Vandring från Källhult till Amerika

Efter sex kilometers vandring närmar sig några av deltagarna i Dalskogs tennisklubb och byalag första torpvandring målet bygdegården i Källhult. Foto: Mikael Hansson
Dalskogs tennisklubb och byalag arrangerade i helgen den första torpvandringen i Dalskog.
Vandringen började vid bygdegården i Källhult och gick ända till Amerika.

Trots hotande ruggväder samlades i lördags ett 20-tal unga och äldre för en vandring mellan torp och torpruiner i Dalskog.
Vi utgick från Dalskogs bygdegård i Källhult. Undertecknad berättade först lite om torp och torpare och visade sedan vägen till den första torpruinen, Zakristugan som ligger bara några hundra meter från bygdegården. Zakarias Jansson, som med sin familj bodde i stugan från 1890 till 1922, var Dalskogs mest berömde spelman.
Därefter gick vandringen längs den gamla kyrkvägen och uppför en brant backe till det forna torpet Bromyren under Kärr där mest en skylt och liten hög efter spismuren vittnar om de mödor som torparna haft.
Fem minuter bort hittade vi nästa torpruin, Hörnet. Den ligger i Båsaneskogen och omges av gedigna stenmurar upplagda av en torpare runt förra sekelskiftet.
Efter en promenad på 500 meter kom vi till Amerika i Myrevarv där torpstugan fortfarande står kvar.
Det berättas att för länge sedan bodde i stugan en man som tog ut flyttattest till Amerika. Flyttattesten kungjordes i kyrkan varje söndag. Tiden gick men mannen kom inte iväg, och till sist dog han utan ha emigrerat. Men då hade namnet Amerika fastnat på stället.
Efter en kort titt på gården Södra Båsane, där Torsten Lindblom berättade en del av sin släkthistoria, gick vandringen vidare till stugan Dalen, som först var ett torp och sedan ett litet hemman.
Via en mycket igenväxt stig nådde vi därefter dagens sista torpruin, Lövkas på Källhults marker, ett torp som troligen upphörde redan i mitten på 1890-talet.
Sedan följde en trevlig och lättgången skogspromenad tillbaka till bygdegården.
Där fikade vi och det blev helgmålsbön och efteråt hade vi en stunds eftersnack.
Deltagarna verkade överens om att det här kunde vi göra om. Förhoppningsvis blir det en fortsättning med en ny torpvandring i skogarna i Dalskog nästa år. (Publicerad i Melleruds Nyheter 18 maj 2017.)
Text: Per-Olof Eliasson Foto: Mikael Hansson

Torpvandring i Dalskog

Här i Zakristuga bodde Zakarias Jansson. Han var inte bara spelman, utan också skomakare, brevbärare, vaccinatör, auktionsutropare, torpare och nykterhetskämpe, berättar Per-Olof Eliasson för torpvandrarna. Foto: Josefin Eliasson

En vandring till Amerika

Torpvandrargänget vid stugan Dalen.Lördag 13 maj 2017 var vi ett 20-tal som vandrade och tittade på torp och torpruiner i Dalskog. Här är en länk till ungefär vad jag sa, eller tänkte säga.

En vandring till Amerika

Christers torpsajt

Christer Johansson i Törsbyn har haft vänligheten att låta mig lägga upp hans gamla sajt med torpvandringar i Dalskog och Skållerud. Han har gjort en mycket fin insats där han besökt och dokumenterat ett stort antal torpruiner. Där finns också lite om kvarnstensbrytning på Lianefjället och Valter Lundins minnen från Östebo. Jag är väldigt glad att kunna göra sajten tillgänglig på webben igen. Jättespännande läsning och bilder hur torpruinerna såg ut 2003! Här finns sajten: Christers torpsajt.

Källare vid torpet Enuret

Vid torpet Enuret finns källaren kvar.

Ny lista över torpen i Dalskog

På fritiden roar jag mig med att ta reda på saker om Dalskog i gamla tider.
Sedan barnsben har jag varit fascinerad över alla de torpruiner man kan träffa på i skogarna. Jag är inte ensam, min pappa och två av hans vänner märke ut torp, de hann med 89 stycken innan de blev för gamla och skröpliga.
Här jag gjort en lista över torp, jag förklarar på listan var jag hittat torpen. Det skulle kunna läggas till mycket mer, det finns en del skrivet och fortfarande finns det säkert personer som kan berätta.
Men det här är så långt jag kommit nu. Jag tar gärna emot synpunkter, tillägg och rättelser. Kontaktuppgifter finns i början på listan. Här finns torplistan i pdf. OBS den är på 44 sidor.
Nya listan över Dalskogs torp

Stora Halängen och Konrad Beurling

Konrad Beurling på Stora Halängen är en legend bland gamla Dalskogsbor. Sjökapten till professionen, eldfängt humör, passionerad jägare och fiskare, förde stort hushåll med tjänstefolk och många gäster. Dessutom far till en geniförklarad matematikprofessor som knäckte tyskarnas chiffer under andra världskriget.
– Kapten Beurling är nog den originellaste människa jag har träffat, säger Håkan Hultman.

Håkan Hultman är pensionerad agronom och naturbrukslärare. Som ung pojke fick han följa med sin far landsfiskal Oskar Hultman som var jaktkamrat med kapten Beurling.

Konrad Beurling på Stora Halängen.

Konrad Beurling på Stora Halängen.

– Det var 1955- 56- 57 och kapten var då i 80-årsåldern. Han var ju inte så rask men det ville han inte låtsas om. När de skjutit ett råddjur och skulle bära hem det så kunde han säga: Du kanske vill vila litet, till den som hjälpte honom att bära, säger Håkan Hultman.
Han har sammanställt ett föredrag som den här artikeln bygger på. (Tack Håkan för att jag fick lägga ut ditt material på nätet /POE.)
Konrad Beurling (namnet uttalades åtminstone i Dalskog som Böling), levde 1872 – 1959 och bodde på Stora Halängen i Dalskog från 1921 till 1957.
Kapten Beurling som han kallades, beskrivs som en liten ettrig karl som ofta brukade vara klädd i golfbyxor.
Han hade legendariskt kort stubin.
– Hans standarduttyck när han blev osams med någon var att han hade skjutit neger och banditer förut. Det kunde han göra en gång till, berättar Håkan Hultman.
Kapten Beurling var väl inte så mycket för att umgås med Dalskogsborna. När han körde ner till affären i Dalskog för att handla brukade han inte gå ur bilen utan bara hans hushållerska gick in i affären.
Och det berättas att om han skulle ha gäster nerifrån Dalskog kunde han säga till hushållerskan att det inte var så noga, det är bara folk från Dalskog.
Om vi börjar från början så föddes han i Halmstad 1872.
Hans far hade också varit sjökapten men drunknat, med därom senare. Men det förtog inte den unge Konrads äventyrslust.
Jag citerar ur Från Svensk domares levnadsminnen
greder.se/genealogy/bilagor/EFG_Levnadsminnen.htm
”Trots ovannämnda ledsamheter, i vilka fadern fått pröva Sjömanslivet och i synnerhet hans olyckliga slut, lämnade hans son Konrad Beurling redan vid femton års ålder och blott några år efter faderns bortgång hemmet i Laholm samt begav sig ut på sjön, glad i hågen och vid genomresan i Göteborg viftande för mig med en hundrakronorssedel, som modern kärleksfullt i sina mycket begränsade förhållanden, eller möjligen hennes svåger Borgmästaren Lundeberg, som med faderlig omsorg ägnade sig åt Beurlings barn, tilldelat unge Beurling vid avresan hemifrån. För honom gick det lyckligare. Han for över till England, antog tjänst i utrikes sjöfart, hemkom efter omkring tre års förlopp och avlade sina Styrmans- och Kaptensexamina samt blev först Styrman och därefter reservlöjtnant i flottan samt befälhavare å ångfartyg, tillhörande Svenska Lloyd.”
Någonstans här måste han ha gift sig med Elsa Raab och fått två barn.
Jag citerar vidare ur domarminnena.
”Han gifte sig samt övergav sjömanslivet och blev egendomsägare, i vilken egenskap han för närvarande med sin hustru Anna, född Fredholm, bebor egendomen Margreteberg ej långt från Vänersborg och är förnämligast på grund av giftermålet samt köp och synnerligen förmånlig försäljning av den vackra och skogrika egendomen Vänersnäs invid Vänern, en bland de i ekonomiskt hänseende bäst situerade egendomsägarna i Västergötland.”
När Konrad Beurling skilde han sig från hustru nummer två var han en tämligen rik person
– Kaptenen var inte född förmögen, utan det var genom sina skilsmässor han kom på god fot, säger Håkan Hultman.
Man kan spekulera i varför han flyttade upp till Dalsland. Kanske var det jakten och fisket som lockade, han har ju beskrivits som passionerad jägare.
– Det kan ha varit att han ville få mera tid till annat än jordbruk. Han hade ju en stuga uppe i Lappland där han var och jagade också.
Och så var väl en gård mycket billigare uppe Dalsland än mera centralt i Västergötland. Han kanske räknade med att till större delen leva på sitt kapital och kunna ägna sig åt att jaga, fiska och röra sig i skog och mark.
– Det vet ju alla om man bara ska leva på pengar får man ha rätt mycket. Om tar en årslön från kapitalet varje år minskar det rätt fort, säger Håkan Hultman.
Håkan Hultman berättar vidare. Se också Håkan Hultmans Powerpoint från föredraget, här omvandlad till PDF. OBS Stor fil, 41 sidor, 12 MB.
stora_halangen_vykort_1906_web
Stora Halängen var ett ganska så stort jordbruk på den tiden kapten Konrad Beurling kom dit.
– I början hade han en rättare, det var en Per Henrik Lindeberg (1876-1960) som var inspektor, han kom bortifrån Östergötland och var anställd för att sköta jordbruket åt kapten. Det fanns då ladugård och mjölkkor.
Men Lindeberg blev förälskad i dottern Vanja på Lilla Halängen och de gifte sig 1925. Då sade han upp sig hos kapten.
– De här två gubbarna blev osams. Det var väl så att kapten var van att bestämma och det hjälpte inte att den andre blev jordägare och på samma nivå som han själv.
Fastän båda var över 50 så hände det att de började slåss.
– Det ar något om kräftfiske och annat som de blev osams om. Det stred de med ända tills de blev riktigt gamla, men det var visst så att de sista åren kapten bodde på Halängen bestämde gubbarna att de skulle gräva ned stridsyxan och blev sams.
När Håkan träffade kaptenen var denne cirka 85 år.
– Men så länge han bodde kvar på Halängen var det ingen fara med intellektet.
Han skojade ju mycket med min far och doktor Krok, de var ju ofta där samtidigt. Doktor Krok hade ju sagt till honom att han får ta det försiktigt med spriten för han hade väl varit van att dricka groggar varje dag.
Min far och doktor Krok skulle naturligtvis dricka grogg, den insisterade kaptenen på. Så kom han då själv med ett glas som var ungefär samma färg på till och med lite mörkare än de andras konjaksgroggar. Det tyckte ju inte doktor Krok om, men då hade kaptenen skojat med dom, det fanns ju en dricka som hette Guldus, äpplemust, och det hade ju en färg som nästan var som mahognygrogg.
Men varför är doktor Krooks hustru på bild?
– Doktor Krooks hustru Ingeborg var tandläkare och hon gick ofta klädd i långa klänningar. Kapten Beurling hade en leopardfäll med huvud liggande på golvet.
Fru Krook var ett långt kraftigt fruntimmer och hon snubblade på leopardhuvudet ungefär som den där betjänten i sketchen på nyår, (”same procedia as last year” ) och sparkade till leopardhuvudet så det gick av en tand.
– Det hade de så himla roligt att det var en tandläkare som gjort det för då kunde hon ju laga tanden. Om det blev en lagning eller inte vet jag inte.
Det är därför jag har med bilden på Krooks hustru.
På Powerpointen finns en bild på kapten Beurling hamiltonstövartiken Spana, den hade en egen säng, en kanapé, i hans sovrum.
Det finns också bilder på tavlor, kaptenen målade på gamla dar, bland annat brukade han kopiera tavlor av Bruno Liljefors.
– Jag har också en bild på kniv jag fick av honom och en alligatortand från när han var i Sydamerika och jagade alligator. Det var det som gjorde att hans son Arne fick skjuta upp sin doktorsdisputation, för att Konrad insisterade att han skulle följa med och jaga först, säger Håkan Hultman.
Kapten Beurling förde tidvis ett stort hushåll med många gäster och fester. Redare och andra promenta personer från Göteborg var ofta gäster.
Huset var stort och omodernt. När hans gäster klagade och sa att han borde skaffa wc inne annars skulle de inte komma och hälsa så erbjöd han sig att skaffa eluppvärmd sits på utedasset.
Så småningom minskade kapten Beurling ned hushållet, och jordbruket sköttes av en arrendator.
Kvar i hushållet var hans trogna hushållerska Maria Olsson, fröken Olsson som hon kallades, och ett ungt hembiträde. Min (Per-Olof) mor Ingeborg jobbade där något år i slutet av 1930-talet strax efter att hon slutat skolan.
Enligt Ingrid Johansson ”Ingrid på Broa” hade sedan Beurling svårt att få flickor som stannade, det var ett hårt arbete och dåligt betalt.
Men Ingrid tyckte det var ett OK jobb, men fick sluta när fröken Olsson blev sjuk och dog 1947.
När Ella Åhlander som efterträdde fröken Olsson började fanns det inte plats för ett hembiträde, kanske för att hon skulle ha mera betalt.
Konrad Beurling med sin sista hamiltonstövare Spana.

Konrad Beurling med sin sista hamiltonstövare Spana.

Kapten Beurling sålde Stora Halängen 1957 och flyttade till Dals Rostock med hushållerskan.
Håkan Hultman var med och hälsade på honom någon gång när han flyttat till Dals Rostock också.
– Han sov ju hela livet med en laddad revolver under huvudkudden. Det var ingen liten sak, det var en grovkalibrig historia. Det blev ju lite problem när han flyttat till Dals Rostock, då började han bli senil. Vid ett tillfälle hade han för sig att någon försökte klättra in genom fönstret. Han hade sovrum på andra våningen. Han tog då fram revolvern och sköt ett skott genom fönstret.
En annan gång var barnbarnen på besök och de hade gjort en snögubbe i trädgården och då skulle han ut och skjuta prick på den.
– Detta ledde till att hans hushållerska bad min far att ta hand om revolvern, men han ville ju inte ta den ifrån honom. Men en gång när kaptenen var på läkarbesök var min far där och hade med sig en fil och filade han av slagstiftet på hanen till revolvern så den inte gick att skjuta med. Och så lade han tillbaka den.
Konrad Beurling dog 1959 och ligger begravd på Dalskogs kyrkogård tillsammans med sin trogna hushållerska fröken Olsson. Om man från grinden går rakt fram mot kyrkan ligger Kapten Beurlings grav strax till höger om den stenlagda gången, ungefär mitt emellan grinden och kyrkan.
Per-Olof Eliasson

Konrad Beurlings förfäder och karriär
Trots det utländskt klingande namnet helsvenska anor, enligt en uppgift det lär ha varit Konrads farfarsfar Per Henric Beurling som började stava namnet eu, innan torde släkten hetat Burling.

Per Henric Beurling (1758, eller 1763–1806) var hovurmakare. Han startade 1783 en urfabrik i Stockholm för tillverkning av fickur och pendyler av hög kvalitet. Många av hans arbeten är bevarade, och kan ibland köpas på Blocket.
Per Henrik var alltså farfars far till Konrad Beurling.
Dennes son, Konrads farfar, Pehr Johan Beurling (1800 – 1866), var en framstående botanist och rådman
Konrads far Gustaf Beurling verkar ha varit en mångbegåvad och äventyrlig själ. Enligt förut citerade Domarminnen var Gustaf Beurling var en intelligent och mångkunnig man. ”Hans utseende påminde mera om fransman än svensk. Han var icke blott ovanligt sjörättskunnig utan även t ex urmakare, astronom och matematiker.”
Domarminnena fortsätter att berätta om Gustaf Beurling. ”Hans fader var en ståtlig och aktad Rådman i Stockholms Rådhusrätt. Redan under det sonen Gustaf var yngling ville han sluta skolan och övergå till Sjömansyrket. Fadern önskade däremot, att han skulle välja annat levnadsyrke, och förständigade, att han åtminstone först skulle avlägga Studentexamen. Men genast efter det denna examen av honom avlagts, begav han sig ut på sjön och gjorde långa sjöresor under tillhopa omkring tre år.
Beurling avlade därpå sina Styrmans- och Sjökaptensexamina och blev efter någon tid Navigationslärare i Härnösand.
Gifte sig i Veinge, där brudens moder då var boende. Därefter förde Beurling befäl å fartyg, trafikerande utländska hamnar men fick i Sydamerika göra haveri, och Beurling kom hem såsom en skeppsbruten befälhavare. Efter någon tids vistelse hemma i Södra Halland ordnades så, att han jämte andra skulle i Oskarshamn låta bygga ett ångfartyg med honom som befälhavare. Fartyget byggdes färdigt; men redan vid fartygets provresa utanför Oskarshamn sjönk detsamma ned i Kalmarsund och Beurling slutade sina dagar, på sätt här ovan omnämnts. Icke mindre än sju sjökaptener hade medföljt på provresan. Befälet hade vid tillfället förts av annan Kapten än Beurling. Olyckan hade skett på det sätt, att vatten inträngt genom ventilerna, vilket ingen förut observerat, eftersom nästan alla uppehållit sig på däck.”
Per-Olof Eliasson

Matematikgeniet Arne Beurling
– Han kommer att bli professor, sa Konrad Beurling om sin son Arne när han tog studenten. Och det blev han.

Bok som till stor del handlar om Arne Beurling.

Bok som till stor del handlar om Arne Beurling.

Konrad Beurling hade tre barn. I första äktenskapet bröderna Åke, född 1902, och Arne född 1905. I det andra äktenskapet dottern Mary, född 1910. Den äldste brodern vet vi inte så mycket om, men han tillbringade nog en del tid hos sin far på Halängen eftersom han ett tag skulle ha haft en sommarstuga vid Ödebyn nära Arket i Bäcke socken.
Om dottern Mary vet vi att hon gifte sig i Spanien och fick två barn.
Men det tredje syskonet, Arne, blev berömd och anses vara ett matematikgeni.
När Konrad Beurling och Elsa Raab från den adliga familjen Raab de skilde sig 1908 växte Arne (och Åke får man anta) upp hos mamman. Efter skilsmässan återtog hon sitt flicknamn och ville bli kallad friherrinnan Raab. Uppväxten kom att prägla Arne Beurling. Den finske matematikern Lars Ahlfors kallade Arne Beurling den bäste vän han någonsin haft och beskriver honom som en självsäker överklassvensk med starka övertygelser och med ett hetsigt humör, han kunde plötsligt brusa upp och bli nästan farligt kolerisk. Dessutom var Arne svår på spriten.
Han beskrivs också som en karismatisk person med brinnande blick, med starkt dragningskraft på kvinnor, men han hade besvärliga och ibland obegripliga sidor.
Det sägs att han hade ett praktiskt-tekniskt påbrå kombinerat med ett matematiskt-teoretiskt. Och så fanns det en äventyrlig dragning.
Som vuxen kom Arne ofta till sin far på Halängen för att jaga. Arne hade ärvt sin fars hetsiga temperament och det berättas att det hände att de blev så osams att de råkade i slagsmål.
Arne Beurling tog studenten vid Göteborgs högre samskola 1924 och började sedan studera vid Uppsala universitet. Redan under militärtjänsten 1930 – 31 utmärkte han sig som kryptoanalytiker.
Doktorsexamen 1933 var försenad ett år för att hans far tog honom med på alligatorjakt i Panama. Om någon tror att sonen var motvillig så är det fel, hans vän Lars Ahlfors har sagt att Arne älskade det äventyret. Han var friluftsmänniska och älskade strapatser och att segla.
Arne Beurling av professor vid Uppsala universitet 1937-40
Mest känd han för att knäckt från tyskarnas mest avancerade krypteringsmaskin, G-maskinen och bidrog därmed till att hålla Sverige utanför kriget. Ingen vet fortfarande riktigt hur han gick till väga. Själv sa han att en trollkarl inte skall avslöja sina trick.
Senare blev han professor i USA, först gästprofessor vid Harvard och efter en tid tillbaka i Uppsala kom att han att bli professor vid Princeton och fick överta Albert Einsteins rum.
Han räknas allmänt i matematikerkretsar som ett geni. En byst avtäcktes vid 100-års är jubiléet av hans födelse på Uppsala universitet, en byst står på FRA och i Kista finns Arne Beurlings torg. Arne Beurling dog i USA 1986.
Läs om honom i Bengt Beckmans bok Svenska kryptobedrifter, där finns en levnadsbeskrivning på slutet.
Under 2015 ska Lasse Eriksson komma ut med boken Kärlekens kod och krigets, som till stor del handlar om Arne Beurling.
För mer om Stora Halängen se http://www.storahalangen.se/
Per-Olof Eliasson

Torp i Dalskog

Här har jag gjort en lista på torp i Dalskogs socken. Uppgifterna är hämtade från Institutet för språk och folkminnen och även från de torp som min far Olle och ett par av hans vänner märkte ut för ett antal år sedan. Se De skyltade torpen i gamla Dalskog webb. OBS 20 sidor!
Se Torp i Dalskog!

Årets lokala utvecklingsgrupp 2012

Dalskogs tennisklubb och byalag har utsetts till Årets lokala utvecklingsgrupp 2012 i hela Sverige.

Motiveringen lyder:”Dalskogs Tennisklubb och Byalag samlar bygden för inflyttning och utveckling. Föreningen skapar nya och moderna träffpunkter för de boende och för att locka barnfamiljer att flytta in. Ett ambitiöst och naturskönt aktivitetsområde byggs ut och ett framsynt samarbete med kyrkan ger en samlingslokal för alla.”

Det är riksorganisationen Hela Sverige ska levas utmärkelsekommitté som delat ut utmärkelsen. Vidare skriver
skriver Hela Sverige att många unga Dalskogsbor som varit ute och sett sig om i världen flyttar tillbaka till Dalskog för att bilda familj. Det vill byalaget ta tillvara och skapa trivsel så att folk vill bo kvar och hålla bygden levande.

Träffpunkter är betydelsefulla och här finns två stora satsningar. Dalskog har som många andra drabbats av pastoratssammanslagningar och församlingshuset stod mer eller mindre tomt. Byalaget kontaktade kyrkan och efter en del förhandlingar fick byalaget huset i gåva. Här planeras nu för många aktiviteter.

Inom ett år får byn ytterligare en fin träffpunkt. Byn disponerar en stor gräsyta där det tidigare var lekplats och en fotbollsplan. Nu finns framskridna planer på en aktivitetsplats med ny fin lekplats, fotbollsplan och en asfaltsyta för parkeringsplatser. Löp- och promenadrundor ska mätas upp och pricken över i:et blir det nya utomhusgymmet. Kommunen och Dalslands sparbank ställer upp, men byborna räknar med att göra mycket ideellt arbete.

Dalskogsdagen drar folk. I år kom 2 500 besökare för att titta på underhållning, äta och göra olika aktiviteter, varav många riktade sig mot barnen.
– Alla medverkande har ställt upp gratis, säger Linda Hamrin stolt. Hon är ordförande i Dalskogs Tennisklubb och Byalag.

Läs mer på http://www.helasverige.se/kansli/nyheter/visa-nyhet/blog/1/3767/2/

Nästa Dalskogsdag 21 juli 2012

I går kväll på styrelsemötet för Dalskog Tennisklubb och byalag fastslogs datum för kommande Dalskogsdag.
Det blir den 21 juli 2012, då hoppas vi på strålande väder och mycket folk!
Detta meddelar Linda Hamrin, ordförande i Dalskog Tennisklubb och byalag.

Vinter i Motorcity Dalskog

Sparkar på väg

Är det sparkföre så är det!

På lördagen 19 februari var det ett strålande väder i Dalskog. Vi, pappa Olle, Carina och jag, sparkade ner till Kabbosjön och hade med ved och tände en eld i grillkåtan vid badplatsen vid Socka.
Det var tio grader kallt, solsken och vindstilla. Det var knappast några spår i snön på isen när vi kom ner. Inte mycket folk ute, vi hade sällskap med Sten-Åke och Margaretha ner till sjön och så skymtade vi några människor ute på isen nere vid sundet mellan Rörnäsön och Kabboudden.
Annars var alla vi såg motorburna, motorintresset i Dalskog är uppenbarligen fortfarande på topp.
Ute på sjön rörde det sig en snöskoter och en fyrhjuling och sladdade runt. Sedan kom en kille i bil och undrade hur tjock isen var. För säkerhets skull tog han isborren och kollade innan han tog bilen ut och sladdade runt på isen. Sedan körde han upp på stranden innan han vände och ut på isen igen och försvann bort mot Källsvikenhållet, han kom inte tillbaka medan vi var kvar.
Sedan vrålade snöskotern från isen upp på vägen, det verkade sitta en högpotent mc-motor i den.
Skidspår vid Korsgården

På söndag förmiddag åkte vi skidor på Korsgårdsgärdena. Härligt.


Nu hade vi fikat färdigt och det började kännas kallt, den lilla elden värmde inte så mycket så vi började dra oss hemåt.
Då mötte vi två killar utrustade med rep och snowboards som tänkte surfa bakom fyrhjulingen på sjön.
Men då hade vi börjat frysa och gick hemåt så tyvärr fick jag aldrig se hur det gick…
Dagen efter var det pimpling för sportlovslediga barn. Vi kom ner till sjön efteråt. Det syntes på spåren i snön att det varit mycket folk och det stod kvar ett par bilar på isen.
Utsikt från grillkåtan vid Socka över Kabbosjön

Improviserat fikabord i Grillkåtan. Två a-traktorer, ombyggda 740 tror jag, kom ned till sjön. Den ena a-traktorn stod stilla medan den andra sladdade runt på isen och ungdomarna turades om att åka med. Den a-traktorn syns som en prick långt borta.

Varg skjuten vid Teåker

I årets vargjakt fälldes den första vargen söndag den 16 januari, cirka kl. 11.50 i trakten av Teåker i Melleruds kommun.
– Det är troligen den alfahane som befunnit sig i Kroppefjäll – en stor varg som vägde 49,5 kg, säger Robert Andersson, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen.
På söndagsmorgonen hittades spår efter två vargar som rört sig på Kroppefjäll under natten. Flera jaktlag samarbetade och spårare på skidor fann till slut de två djuren, enligt Jaktjournalen samarbetade cirka 120 jägare.
De två vargarna splittrade sig och den ena sprang mot Färgelanda kommuns del av Kroppefjäll och den andra mot Teåker och sköts där. Efter skottet gick den ut på Teåkersjön och hittades död.
Skytten ska vara hemmahörande i Stockholm och var inbjuden till jakten i Dalsland.
Senare på söndagen påsköts en vargtik på Kroppefjäll i Färgelanda kommun. Den visade sig senare vara oskadd, det blod som påträffades var löpblod.
Västra Götaland har en total tilldelning på två vargar under årets jakt.

Uppdatering:
En vargtik på 38 kilo sköts vid Knä sjö norr om Bäckefors, cirka klocka 16.15 på lördag 5 februari. Man tror är att det tiken i Kroppefjällsreviret, den man sköt mot när jakten började i januari. Natten innan hade det snöat så jägarna kunde spåra tiken.
Källor: Länsstyrelsen, TTELA och Bohusläningen, GP och Jaktjournalen.